Flashbacks..
Idag har jag fått otäcka flashbacks från förr. Nämligen från skoltiden som för min del inte alltid var förknippad med en rolig tid. Jo, fram till femte, sjätte klass var det ganska okej men i sjuan hände plötsligt något. Knasiga lärare bidrog nog till mycket och just den där känslan av att känna sig totalt dum i huvudet när man inte förstod något i undervisningen. Det gällde som väl var inte alla ämnen men jag minns t.ex fysik och kemilektionerna med avsky och det berodde till största delen på att läraren i princip satte skräck i mig.
Idag återkom känslan när jag mitt uppe i lärandet av nominativ och ackusativ drabbades av total hjärnsläpp. Jag förstod plötsligt ingenting, blev nervös och så - blackout. Nu är jag ju vuxen och kan på något vis hantera detta, vet att det inte är världens undergång men ändå. Känslan är den samma och känslor förändras inte hur gammal eller ung man än är. Men jag kan vara mycket glad och tacksam för jag har en underbar tyskalärare. Jag sa som det var, att nu är det stopp i hjärnan och hon är bara helt lugn och förklarar både en och två gånger till. Kanske klarnade det något men det var just den där hemska känslan jag ville berätta om idag. Jag tror vi alla har känt eller känner den nån gång emellanåt. Hoppas på en bättre dag imorgon - utan otäcka flashbacks.
