katarinaicologne

Det finns många tiggare och hemlösa i Köln. Tyvärr. Både män och kvinnor i alla åldrar. Jag har aldrig sett några barn som väl är. Det såg man ju ofta i Kina... Den vanligaste tiggaren här är en man i kanske 35-årsåldern med en hund vid sin sida. Statistik visar tydligen att om man har en hund med sig så blir människor mer benägna att skänka pengar. Märkligt men sant.
Igår på min promenad fick jag syn på något som först såg ut som en stor skräp eller klädhög. Jag blev nyfiken och gick närmare. Då såg jag att det var ett "hem" av sovsäckar, plast och kläder. Det såg även ut som att det låg två människor inuti allt detta och sov.. Finner inga ord för hur sorgligt och tragiskt jag tycker det är att se sånt här. Människor på samhällets botten. Ska de någonsin finna kraften att ta sig upp igen? Hoppet lär ju iallafall vara det sista som lämnar människan..

En Promi är en kändis i Tyskland. På tv visas ibland Prominews med det senaste skvallret, både från Tyskland och övriga världen. Några i mina ögon lätt extrema tyska kändisar är Harald Glööckler och Daniela Katzenberger som dyker upp lite varstans i olika sammanhang. Harald är någon form av designer med klädmärket Pompöös och Daniela har bla varit med i ett program som heter "Naturlich blond". Jojo, jag undrar hur naturlig hennes blonda hårsvall är...Men hur som helst är dessa två ändå väldigt skojiga "promis" som i mångt och mycket är någon slags parodi på sig själva men ändå hela tiden med glimten i ögat.


Harald



Daniela

(Bägge bilderna lånade från Google)

vad hinner man under 2 dygn i Berlin? Jo, en hel del faktiskt! Håkan var tvungen att jobba mesta tiden så jag fick sightseea på egen hand men vi hann iallafall fira hans 49-årsdag en dag innan han fyllde.
Det var roligt och intressant att få besöka Tysklands huvudstad och kanske var det först nu som jag verkligen förstod hur det måste ha varit att bo i en stad som en gång varit delad...skrämmande och fascinerande. På sina ställen finns korta bitar av muren kvar och resten finns att köpa för dyra pengar i souvenirbutikerna...

Avcheckat på "måste ses listan":

* Potsdamer Platz
* Tiergarten
* Brandenburger Tor
* Unter den Linden
* Alexander Platz
* Checkpoint Charlie
* Kurfursten damm







        






     




Grattis Håkan!!






jaha, inte visste jag att The Mattssons varit här!!


och nu även jag.



   



försökte få en bra bild av gränsen där muren en gång gick men det var hela tiden en massa folk i vägen.

   




årets första mjukglass! I Tiergarten.




Tack Berlin!! 

utanför brandstationen tvärs över floden växer en vit syren. Snacka om att drabbas av intensiv hemlängtan när man går förbi den...huja. De som känner mig vet t.ex att jag har en vit syren hemma i trädgården på Holmen. Jag har alltid tyckt väldigt mycket om syrener, både vita, rosa och lila. Den ljuvliga doften ska vi inte prata om. Doften av Försommar, Skolavslutning, Kyrka, Skolsal, Orgelmusik, Examen, Skolgård, Tårta, Sommarlov och Den blomstertid nu kommer.
Kommer även att tänka på Hjalmar Gullbergs gamla dikt:

Han kom som en vind, vad bryr sig en vind om förbud
Han kysste din kind, han kysste allt blod till din hud
Det borde ha stannat därvid, du var ju en annans blott lånad
En kväll i syrenernas tid och gullregnens månad...

Nu på fredag, den 20 april, är det exakt 3 år sedan som jag och Håkan flyttade till Kina och Shanghai. I 3 år har jag alltså varit såkallad utlandssvensk. Även kallad expat. Då, för 3 år sedan, hade jag ingen aning vad som egentligen väntade där på andra sidan jordklotet - allt som bara omslöt mig  och överväldigade mig, alla dessa människor som pratade ett språk som lät som om de ständigt var arga på varandra, all ny mat, den tryckande värmen, detta storstadsbrus och myller. Ett steg ut på gatan och jag stod bokstavligt talat mitt i ett äventyr. Det var både himlastormande underbart och skrämmande på en och samma gång. I början kände jag mig ensam många gånger och hade en enorm hemlängtan. Men nu i efyerhand har jag förstått att jag egentligen aldrig var så ensam som jag trodde. Jag var bara totalt ovan vid mitt nya liv. Efter en tid kom jag att älska Shanghai, jag tog staden till mitt hjärta och den kommer för alltid att ha en speciell plats hos mig. När jag åker tillbaka, för det kommer jag att göra, så kommer det delvis att kännas som att åka hem. Till mitt andra hem. I 2 år och 7 månader var Shanghai mitt hem, det förstår jag nu. Kanske är det så att man måste lämna för att förstå vissa saker, få lite distans. Sverige kommer såklart alltid vara mitt ursprungsland och första hemland men sen då...?

Om Kurt levt skulle han fyllt 45 i år. Vi är årsbarn och eftersom jag tyckte och fortfarande tycker om Kurts och Nirvanas musik så tycker jag det är så otroligt sorgligt att han gick bort redan vid 27 års ålder. Hade varit kul och intressant att se hur hans musicerande skulle utvecklats.
Familjen och dottern Frances betydde mycket för Kurt, han skattade dem högt. Det gillade jag. Så himla synd att han aldrig fick se sin dotter växa upp. Så himla synd för henne att förlora sin pappa så tidigt.  



Här syns han tillsammans med sin lilla familj 1992.
Love this picture!!

på onsdag eftermiddag kom familjen Mattsson inkörande med bil till Köln. De hade först åkt färjan från Göteborg till Kiel och sen raka spåret på autobahn ner hit. Efter att ha installerat sig i lägenheten gick vi ut på en liten promenad i vårt närområde. Sen gick vi hem och åt middag och sen gick vi ut igen på en kvällspromenad. Härligt vårväder ute!














Sen fortsatte dagarna med Domenbesök, shokoladenmuseumbesök, promenader i stan, shopping i Neumarkt, fika, lunch, middagar, utflykt till Moseldalen och framför allt - gott snack och mys ihop!!










Den vita sparrisens tid är nu. Gott!!






På söndagen for de hem igen. Underbart är kort - som alltid...

...uppdatering kommer snart!!

Det gör ont i mitt hjärta men jag måste låta honom gå. Han är vuxen nu och bestämmer själv, gör sina egna val i livet.

Ja, så har vi då firat påsk för första gången här i Köln. Efter att Stephanie och Kristoffer anlänt på skärtorsdagens kväll var hela familjen samlad och kunde påskmysa.
I Köln är det påskharen, "hasen" som regerar. Överallt syns dessa hasar i olika färger och former. Vi körde på en mindre variant med gott innehåll - choklad!


 
Köln är ett starkt katolskt fäste och håller därmed hårt på traditionerna. Därför är affärer och butiker stängda på långfredag, påskdag och annandag påsk. En del caféer, restauranger och museum har dock öppet. Och så kyrkorna förstås. På påskdagen gick vi till Domen där det hölls påskgudstjänst. Kyrkan var sprängfylld av människor och det var ganska så mäktigt att få vara en del av detta.


 
Vi gjorde även en utflykt neråt Moseldalen. Det var så vackert att se vinrankorna klättra längs sluttningarna och det började såklart vattnas i munnen när man tänkte på allt gott vin som dessa druvor sen ska ge...

Här kommer fler foton från vår påskhelg ihop!


På långfredagen mötte Eunjin upp för en fika vid Heumarkt.


Steph o Kris.


I korvkön! Stephanie ser fram emot att få äta riktig tysk wurst men den något mäktiga bratwursten föll henne ej i smaken. Serveras i ett bröd som mer påminner om en fralla än korvbröd och endast senap till. Det blev tummen ner efter maten..


Påskdukning!











 


Senare på kvällen blev det charader och fyrverkerier!!



Besök på vingård i Moseldalen.


Stephanie bland vinrankorna.


Tuffingar!

Upptäckte igår att vi inte har några äggkoppar så det blev ett besök på BUTLERS och inhandlande av dessa söta små ting. Med cerise servietter blir påskdukningen riktigt läcker!

Tack Håkan!

tillbaka i stan igen efter en vecka hemma i Sverige. Det var roligt att vara hemma även om jag inte kunde vara så social denna gång, hade olika saker att fixa med. Men snart är sommaren här och DÅ blir det mer tid till mys och samvaro! Men först ska jag fortsätta njuta av våren här i Köln, fira påsk med min familj och invänta fler besök från Sverige, åka till Berlin m.m. m.m...


I Sverige var det fint väder hela veckan. Här syns pappa spana ut över Bäckeröfjorden.