katarinaicologne

 

Jaha, då var man 46 år då. Herregud vad åren går. 46 år - det låter ju jättemycket ju! Och jättegammalt. Eller? 

Är det nu man är mitt i livet? Har jag lika många år kvar att leva då tro? Ja man kan ju hoppas på det iallafall.

I vilket fall som helst så hoppas jag att jag får leva så pass länge att jag hinner uppleva att få barnbarn och att jag  även får vara hyfsat frisk. Tills dess får jag väl säga som de sa på radion idag "Carpe Fucking Diem" 

 

I måndags blev jag utbjuden på en väldigt trevlig födelsemiddag.  Två dagar i förskott eftersom Håkan är bortrest denna veckan. Vi tog påskmenyn på Adolph's och den gjorde oss inte besvikna. Mums fillibabba så gott!