katarinaicologne

ja, det kan man fråga sig. Idag är jag nämligen både glad och ledsen men kanske inte så ledsen att jag vill gråta och heller inte så glad så jag vill skratta. Jag har nämligen idag besökt en hudläkare och äntligen fått en diagnos på mina återkommande hudbesvär. Det är något som kallas Atopiskt eksem som är en form av böjvecksseksem för vuxna vilket jag själv hade en aning om men jag kunde ju inte säkert veta. Men tänk så många läkare jag besökt genom åren, sen detta dök upp första gången 2004, och aldrig har någon satt en diagnos på mig. Salvor har jag fått och smörjt mig har jag gjort. Läkaren idag berättade också att detta är något genetiskt och även kroniskt...Så jag kommer aldrig att bli av med det och det känns ju lite hopplöst.
Men det kan skifta i livet, bli sämre, bli bättre. Jag vet att jag hade böjveckseksem som bebis men det försvann rätt snart. Sen har jag alltså levt utan eksem ända fram till 37 års ålder. Visserligen alltid haft torr hud men inga större besvär. Sen detta Atopiska började då. Men nu vet jag exakt hur jag ska behandla detta eksem och det kommer att bli bättre, kanske försvinna, men alltid ligga kvar latent och kan när som helst ploppa upp igen.
Håhåjaja. Man får tänka som så att det finns betydligt värre saker här i livet. Nu ska jag sätta igång med min dagliga rundsmörjning och hoppas även på en solig sommar med mycket bad för det hjälper också!