katarinaicologne

2 år i Köln (Cologne) Tyskland.

en av de där dagarna

Publicerad 2012-11-27 14:01:52 i Allmänt

idag är en sån där dag då jag inte får något vettigt gjort. Jag blir liksom mest sittande och tittar ut över floden. Som om jag är mitt i mellan någonting. Vill men kan inte. Fastnar i grubblerier. Det kan nog bli så när man lever som jag gör. Ett hemmafruliv i en stad i ett annat land.
Där jag fortfarande känner mig som en total främling när jag går ut på stan. Där jag varje gång jag öppnar munnen blir påmind om hur dålig min tyska är och därmed "avslöjad". Jaha, hon är utlänning. Undra från vilket land?
Där jag börjar skämmas inför grannarna som vet att jag snart bott här i ett år och fortfarande bara uttalar enstaka ord. Där jag ändå försöker hålla uppe en fasad att jag är lika lycklig för det. Det är ju de som borde skämmas som inte kan engelska... 
Så mycket påminner om hemma. Och ändå är allt så annorlunda. Jag saknar någon att dela mina tankar och känslor med. Någon som förstår att det inte är så himla spännande alltid att bo utomlands. Att vissa dagar faktiskt är riktigt jävliga. Man är inte fastboende, man är inte turist, man är ...?? 
Där dagarna saknar tydliga rutiner. Där timmar flyter ihop. Där man inte har något jobb att gå till. Ingen sysselsättning. Ja, snacka om identitetskris! 
Idag är en av de dagarna. 
 
 

Kommentarer

Postat av: Helen

Publicerad 2012-11-27 17:58:10

Å Katarina, man får ha såna dagar bara man inte fastnar i dem. En annan dag händer det något som får dig att må bra. Men just idag så skickar jag varma kramar genom cyberrymden. Snart, snart är du hemma igen.

Postat av: Lin

Publicerad 2012-11-27 19:08:52

Idag hade du kunnat få struktur på livet gm att vara med på vårt mer el mindre organiserade "tisdagsmöte" ;)
Skämt åsido, jag fick mig några betydelsefulla ord till livs på lunchen, när jag gick till bokhandeln, fick syn på Göran Rosenbergs Augustprisbelönade bok "Ett kort uppehåll" och började bläddra. Du vet hur man gör - slår upp första sidan och undrar hur författaren tänkt sig fånga ens intresse. Sedan går man till sidorna längst bak, hur slutar det? Där skriver han om "platsen där man sätter sina första ord". De gick rakt in. Själv "invandrad" från en annan språkzon, ett annat klimat, en annan kultur om än inom Sveriges gräns, tyckte jag att jag kände precis vad han menade. Det är så intressant! Vad är det som gör skillnaden? Varför blir stället där man växte upp så otroligt speciellt att det egentligen aldrig går att ersätta? Språket är så grundläggande. Han beskriver hur hans far aldrig lärde sig svenska trots alla år han bodde här. Hade jag fått en peng alla de gånger jag fått frågan "vart kommer du ifrån", så hade jag varit rik nu :). Frågan ställs nyfiket, vänligt, men är lika fullt en påminnelse - du är inte härifrån. Å andra sidan är det konstigt att besöka barndomsbyarna och nästan förnärmat få frågan "ska du bara vara hemma en vecka?" Hemma?! jag har inte bott här på 100 år, tänker jag. Slutsats: flytta aldrig :)) Nej, jag menar det heller. Både du och jag har nog ett stort omvärldsintresse. Men alla dagar är inte enkla! Kram på dig

Postat av: Anna-Lena

Publicerad 2012-11-28 06:44:51

Jag hade inte läst din blogg när jag skrev till dig igår:) Det är precis så här det är. Ena dagen är fantastisk, nästa bara rakt ner i källaren. Det vore att göra det för enkelt för sig att säga att vi behöver de blå dagarna för att uppskatta de andra. Det kanske är lättare att bara acceptera att kontrasterna finns där och att det är de som är själva livet. Där alla färger finns, även den blå. Men att de aldrig har samma nyans.
Jag var ute och hämtade mig en cappuccino förut. Solen sken och det var en annan värme än på länge. På väg ut kände jag mig väldigt låg, men när värmen slog emot mig märkte jag hur jag liksom sträckte lite mer på mig. Nu är jag hemma igen, har pysslat om Astrid med lite te på soffan och ska träna lite. Det var som du skrev, ingen gråsparv, men lite värme som gjorde skillnaden. Vad blev det för dig?

Postat av: Katarina

Publicerad 2012-11-28 09:41:29

Tack Helen, Lin och Anna-Lena för er omtanke. Det värmer ska ni veta. Ibland kanske jag blir lite för privat här på bloggen men det är sån jag är, vill gärna vara ärlig. Idag ska faktiskt göra något kul, jag ska träffa Cheryl från England. Jag tror detta möte kommer att pigga upp. Kram

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Katarina Holmqvist

Välkommen till min blogg. Här kan ni följa mig i ord och bild om mitt liv som svensk i fjärran land. I April 2009 flyttade jag och maken till Shanghai, Kina och i November 2011 flyttade vi vidare till Köln, Tyskland. Vart det bär av härnäst vete gudarna!!

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela