katarinaicologne

började min hemmavistelse med att träffa några shanghaivänner och äta färska räkor! Det var trevligt o gott!!

 

 

nu adventstiden är

de strålande klara timmar

väntan på dagen vi bär

genom stjärnor och månehimlar

 

och ljusen vi tände

i den mörka och kalla stunden

de lyste upp och värmde

i själen och hjärtelunden 

 

över trasiga broar

vi vandrat en gång

men hoppet förstorar

och ger åter den sång

 

nu adventstiden är

de strålande klara timmar

väntan på dagen vi bär 

genom stjärnor och månehimlar

 

Katarina Holmqvist 10 december 2012

 

 

 

i fredags höll vi på att bli fast i snökaoset när vi var på väg hem med bilen. Vi hade varit och handlat på ett stort köpcenter lite utanför stan och snön fullkomligt vräkde ned och vi var inte de enda på vägarna som var på väg hem om man säger så...Och just här i Kölnområdet är de inte så vana vid snö så det var mycket olyckor, fastkörningar, bilar som bara stod och slirade m.m. Vid ett tillfälle fick Håkan ge sig ut och dirigera i trafiken och jag tänkte "att nu blir de väl vansinniga, en svensk som kommer ut och domderar", men nejdå, de var mycket tacksamma och vi fick tillfälligt löst upp så att trafiken kunde börja rulla igen. 

 

Hej där ute! Vad gör ni idag? Själv sitter jag här vid matbordet med en kopp kaffe och tittar ut genom fönstret. Snön vräker ner och det går nästan inte att se Severinsbrucke för all snö. Jag skymtar bilar och spårvagnen som kämpar sig fram i dålig sikt. På radion spelas Last Christmas med Wham. Åh, den är så fin!

Har gjort en sån där snabbstädning idag. Gör ni det också ibland? Ni vet, när man bara snabbt dammar av hyllor och bord, skiter i att hänga ut mattorna på vädring utan bara dammsuger dem lite lätt, snabbrengöring av toan, ingen våttorkning av golven, vädra rejält och sen är det klart. Lite frukt och blommor på bordet så det ser fint ut. Och ja, nästan som i en inredningstidning alltså! 

Ska faktiskt ge mig ut i detta busvädret lite senare idag. Blir nog till att ta på sig rejält med kläder. 

Ha en fin helg! 

 

idag hade jag sett fram emot att få bädda gästsängen, laga en god middag och duka fint. Idag skulle min ena bror med flickvän kommit hit. Imorgon skulle vi gått till julmarknaderna och druckit glüwein och ätit korv. Men det blir inte så för det har snöat så mycket. Och snöandet ska fortsätta har jag förstått. Både i Sverige och här i Tyskland. 

Lite tråkigt känns det ju. Samtidigt som jag inte vill att de ska ge sig ut och köra när vädret är så oberäkneligt. Och vi ses ju faktiskt snart ändå! 

Lyssnar istället på Peter Jöbacks "Snön föll" och blir som alltid gråtfärdigt berörd av hans fina röst och den vackra texten. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bilder lånade från Google bilder.

 

 

 

Nej, får får inte får, får får lamm! Ja, så gick den, den gamla barnramsan.

Idag var de här små sötingarna ute och betade på andra sidan floden. Så ulligulliga! 

 

     

jag vet inte om det syns så tydligt på dessa bilder men just nu så vräker snön ner. Jag tror inte att det kommer att lägga sig utan bara slaska bort för här är inte så kallt ännu. Bara 3 plusgrader. 

 

Här kommer en adventshälsning från Köln! Ha det gott och mys i mörkret. Och glöm ej - krama om varandra!! 

 

Igår var det dramatik här i Im Zollhafen. Vid kvart i fem på eftermiddagen fick jag och grannarna lämna huset med snabba ryck för en bomb från andra världskriget hade hittats intill.  Så en radie av 300 meter fick utrymmas och evakueras fram till halv elva på kvällen då bomben var desarmerad och bortforslad. Tydligen händer det ibland att det hittas gamla bomber här i Köln så de flesta var rätt så lugna och skrattade mest men för mig och Håkan var detta en ny erfarenhet. Japp, nu har man varit med om detta och allt gick ju bra och vi lever och har hälsan! 

Det blev istället en anledning att äta middag på restaurang och sen gå och dricka gluewein på en av julmarknaderna. Inte så dumt! 

idag fick jag piggat upp mig lite med god fika på chokladmuséet ihop med Cheryl. Gott att få snacka med en annan "utlänning" om livet här nere. 

 

idag är en sån där dag då jag inte får något vettigt gjort. Jag blir liksom mest sittande och tittar ut över floden. Som om jag är mitt i mellan någonting. Vill men kan inte. Fastnar i grubblerier. Det kan nog bli så när man lever som jag gör. Ett hemmafruliv i en stad i ett annat land.

Där jag fortfarande känner mig som en total främling när jag går ut på stan. Där jag varje gång jag öppnar munnen blir påmind om hur dålig min tyska är och därmed "avslöjad". Jaha, hon är utlänning. Undra från vilket land?

Där jag börjar skämmas inför grannarna som vet att jag snart bott här i ett år och fortfarande bara uttalar enstaka ord. Där jag ändå försöker hålla uppe en fasad att jag är lika lycklig för det. Det är ju de som borde skämmas som inte kan engelska... 

Så mycket påminner om hemma. Och ändå är allt så annorlunda. Jag saknar någon att dela mina tankar och känslor med. Någon som förstår att det inte är så himla spännande alltid att bo utomlands. Att vissa dagar faktiskt är riktigt jävliga. Man är inte fastboende, man är inte turist, man är ...?? 

Där dagarna saknar tydliga rutiner. Där timmar flyter ihop. Där man inte har något jobb att gå till. Ingen sysselsättning. Ja, snacka om identitetskris! 

Idag är en av de dagarna. 

 

 

Hm, ser inte herrarna något fundersamma ut? Vad tänker de på?

 

Kan man bli annat än förälskad i Rom? Jag tror inte ens den hårdnackaste människa kan bortse ifrån stadens historiska charm och medryckande atmosfär. Vi har haft några rikitgt fina dagar och njutit av allt det goda som Rom kan erbjuda. Både i form av mat och sightseeing. Som jag trodde så var det som att befinna sig mitt i ett levande museum. Oj, oj, så mycket skulpturer, stayer, målningar och gamla monument vi sett! Min absoluta favorit var dock Palatinen - en underbar trädgårdsoas intill Colloseum! När jag satt där en stund i den halvmåneformade lunden under pinje- och olivträd kände jag absolut lycka. 

Det är så många foton jag vill visa er så det blir svårt att välja ut. Men här följer några iallafall! 

 

 

något som är ganska ovanligt nu för tiden är att jag får ett brev på posten. Min korrespondans brukar oftast ske via email och det är både snabbt och effektivt. Men jag måste säga att det är något speciellt när det plötsligt dimper ner ett handskrivet brev. Någon har tagit fram papper och penna, författat ett brev, lagt det i ett kuvert, klistrat på frimärke och sen gått iväg och lagt det i en postlåda. Sen så ska brevet färdas ett par dagar innan det når sin mottagare. Det kräver lite mer av oss nutidsmänniskor att göra detta.  Både av tid och tålamod. 

Men oh, så glad man blir!!