katarinaicologne

Yes, Holmekagan is back in the BIG city!! Och hon är väldigt lycklig.

Trots rekord i noll antal sovda timmar på vägen hit så är den väntade jetlaggen inte så farlig. Kanske är det just lyckan över att vara här som överskuggar allt? Jag vet inte, men det är lite som en förälskelsekänsla. Och alla som varit förälskade vet ju hur det är. Man behöver varken äta eller sova. Man är bara totalt uppfylld av föremålet för sin förälskelse och det betyder allt!

Mycket är sig likt. Det mest anmärkningsvärda hitills är kanske den igenmurade väggen på Grand Gateway Plaza där vi brukade gena emellan.. Händer sånt bara i Kinaland tro?

Kineser överallt (fast ändå fler utlänningar känns det som) , bilar som tutar och far, dofter och ljud som bara finns här. Allt i en enda skön, kaosartad mix av ordning och jag är mitt i det.

Imorgon väntar barnhemmet, "childrens house" som Billy brukade säga. Kommer nog bli omtumlande men jag ser väldigt mycket fram emot det.

Nu - Godnatt!!

 

Jag är så klart medveten om att det Shanghai jag lämnade inte är det Shanghai jag återvänder till.  Denna stad är i ständig förvandling, byggnader byggs och rivs, restauranger stänger och nya öppnar. Och flera av de vänner vi umgicks som mest med bor inte längre kvar. Vissa finns inte ens längre med oss här på jorden....Kristina R.I.P.

 

Men några godingar bor kvar - Och John finns där!! Och det är ju den största anledningen till att vi nu återvänder!! För att hälsa på honom och mysa ihop i några dagar. Ses snart käre John!

 

Här fortsätter den brokiga kavalkaden av bilder. Varsågoda!

 

Yi, er, san, si. Ni Hao! Bu keqi! Duibuqi! Mei guanxi! Wo ting bu dong! Fu wu yuan! Maidan! Duoshao? Xiexie! Zaijian!

Snart dags att börja använda dessa ord igen. Det ser jag fram emot! 

Shanghai, here we go again :-))

 

Och nu bjuder jag på ett gäng hitills aldrig visade shanghaifoton här på bloggen. Jag tror iallafall att jag aldrig lagt upp de flesta av dem jag nu tänker visa. Varsågoda! 

 

 

När ens besök åker så lämnar de ett stort tomrum efter sig. Först så umgås man intensivt under en tid. Mycket mer intensivt än man gör hemma, 24/7 liksom. Inte så konstigt då att lägenheten ekar dödstyst och ödslig när de åker.. Jag drabbas alltid av en vemodig och lite sorgsen känsla. Fast känslan är också blandad med djup tacksamhet och glädje över att de faktiskt kom. Tog sig tid att komma hit! 

 

Här kommer en blandad kompott med bilder från den senaste tiden!

 

Weingut Pauly.

Historien är följande: Stephanies kompis Annika hade besökt en restaurang i Göteborg och där druckit ett gott rieslingvin som hette Generations från vingården Pauly. När nu Stephanie var på plats här i Köln tänkte hon att det kunde vara kul om hon hittade det vinet här eftersom det ej går att köpa på Systembolaget hemma. 

När vi satt och sökte på internet efter det upptäckte vi även att Pauly ordnade både vinproving och erbjöd övernattning. Så det blev åter igen en helg i vinets tecken och denna gång avsmakades hela 11 (!!) olika sorter. Men det ska erkännas att det till slut blev svårt att komma ihåg alla viner vi smakade. Utan vårt protokoll där vi anteckande smak m.m hade det nog varit en omöjlighet. 

Och åter igen fick några flaskor följa med till Köln och vårt lilla förråd som nu börjar bli ganska fullt...

 

 

Det ser ut som om allt jag skrivit och alla bilder jag lagt in under Weingut Pauly gått förlorat. Jag förstår inte vad som hänt...Blir så sur när sånt här händer!!!!

Vad är det som hänt, hela Köln luktar bränt??

Nej, så farligt är det inte. Bränt luktar här inte. Men något har absolut hänt. För plötsligt är sommaren här. Igen. Igår steg tempen till 22 grader och under helgen väntas det bli ännu varmare. Jätteskönt men lite konstigt med tanke på att jag förra veckan fick ta fram höstkappan. 

Så nu sitter jag här och ser ut över Rhen som fullkomligt badar i morgonsolen. Vackert så det förslår.

Idag blir det till att packa lilla weekendväskan igen för i eftermiddag drar vi åter igen nedåt Mosel. Denna gång blir det weingut Pauly som ska få visa vad de går för!

 

 

mamma och pappa hade turen att vara på plats här i Köln när marathon gick av stapeln. Det var häftigt att se alla löpare på så nära håll - först kom eliten och sen alla motionärer. Vi stod länge och hejade på dem! Heja, heja!

 

när Yvonne och Craig var här sov vi en natt på en vingård i Moseldalen - Weingut Stephan Kohl i Neumagen-Dhron. Den drivs i tredje generationen av Stephan och hans fru Christiane. Ett mycket trevligt och gästvänligt par och vi bodde i deras hus där de hade 3 rum för uthyrning. Från sovrumsfönstret kunde vi blicka rätt ut mot vinodlingarna!

 

ja, nu avlöser besöken varandra. Först kom Yvonne och Craig och nu är mamma och pappa här och nästa vecka anländer Steffie!! Skoj, skoj men inte så mycket tid över till att uppdatera här på bloggen.

Vädret är för närvarande hyfsat fint. Sol, ca 18 grader, något kyligt i luften. Det känns att hösten är här nu!

 

 

 

här kommer några av Håkans foton också!!

 

 

vi har haft ett par rikitgt fina dagar tillsammans med Ingrid och Philippe i deras hem i Eschau. Deras gästfrihet och vänlighet kommer att bli till ett kärt minne.

Gastronomiska höjdpunkter har varvats med besök till ett kloster och mysiga små byar på den alscasiska landsbygden, båttur längs kanalen i Strasbourg, besök på "vinfabriken" Dopff m.m. Egentligen är det en dödssynd att säga fabrik men det gör jag ändå ;-))

Jag bannar mig själv för att jag glömde min riktiga kamera, här fanns hur mycket som helst att fota, så ni får hålla till godo med suddiga mobilbilder. Men det viktigaste är ju ändå det man upplevt och bevarar i sitt hjärta!!