Julaftonsmorgon
Det hade snöat hela natten och kyrkogården låg inbäddad i ett vitt täcke. Vi var de första där, våra fotavtryck på den mjuka snömattan. Solens strålar som reflekterades i vattenkristallerna. Så vackert och fridfullt. Som om himlens änglar pudrat sin jordiska viloplats, gjort den fin dagen till ära.
Denna dag som man bara ska glädjas åt, där endast lyckan har sin plats. Men denna dag kommer för vissa att också för evigt vara förknippad med djup sorg och saknad. Det var dagen för ett år sedan då en mamma gick bort och aldrig mer återvände. Det var dagen då tårar aldrig ville sluta rinna. Det var dagen då det oförståliga blev så fruktansvärt uppenbart. Det var dagen då vi sa - Varför?
